Finja kyrka

Vi hade läst i tidningen att Finja kyrka var en sevärdhetskyrka och att den, under några veckor i sommar, skulle vara öppen. Då skulle man också få möjlighet att lyssna på en guidning av kyrkan. Det ville vi inte missa!

Kyrkan är från1130-talet.



.
.
.
.

Det som slog oss när vi närmade oss ingången till Finja kyrka var att tornet ser ut att vara på tvären. Torsten Karlsson menar i sin skrift "Finja kyrka" att det är ett s.k. brett västtorn från romansk tid, något yngre än kyrkan i övrigt, troligtvis från slutet på 1100-talet. Nykyrkan, som man ser här till höger om tornet tillkom 1857.


Byggnadsstilen är romansk, vilket innebär att den består av långhus med kor och absid i öster.




Kyrkans återfunna långhusfönster som knackades fram 1969.







Porten var öppen och guidningen väntade på oss.







Vid slutet av 1400-talet byttes "basiliketaket" av trä ut mot tegelslagna valv i kor, långhus och torn.

1932 hittade man dessa kalkmålningar i kyrkans korvägg och triumfbåge. Målningarna har daterats till 1140-talet. Till en början har målningarna omfattat väggarna i absiden, koret och långhusets östra del. Men numera finns det inga målningar i koret. Ovanför korsvalvet finns bildrester av en bård som kan betecknas som ett signum för denna konstnär, som tyvärr är anonym.

Målningen i absiden föreställer Kristus sittande på regnbågen med jorden som fotpall. På långhusets östra vägg sildras Yttersta domen.


Altaruppsatsen i renässans är från omkring år 1600. Målningarna är gjorda av Olof Pilo 1745 och skildrar Jesu inridande i Jerusalem, Nattvarden, Korsfästelsen, Korsnedtagningen, Himmelsfärden och Uppståndelsen.



Dopfunten är av sandsten och lika gammal som kyrkan.









Baldakinen som hänger ovanför prediksstolen är tillverkad av Johan Ullberg 1750, och gjordes ursprungligen för att hänga över dopfunten. Men sedan 1871 hänger den istället över prediksstolen. Johan Ullberg var "provinsialbildhuggare" och bosatt i Finja och flera skånska kyrkor har träsniderier som han har gjort.

Ja, det var väldigt intressant att få en guidning av kyrkan. Visserligen var det en inspelad guidning vi fick lyssna till, men det gjorde absolut ingenting.

I dag blev det bara den här kyrkan. Vi körde bara fram och tillbaka till Finja och lyckades precis klara oss undan regnet.

Munkarps kyrka

Munkarps kyrka ligger ganska högt uppe på en kulle. Den ser så vit och ren och fräsch ut där där den ligger.





Den invigdes 1884 och ersatte då den medeltida kyrkan som revs 1883.
















Porten var tyvärr låst så vi tog en liten promenad på kyrkogården istället.









Då kom vi till den vackraste minneslunden vi har sett hittills. Den var ganska stor, kändes öppen och luftig men ändå lummig och inbäddad. Mycket behaglig på något sätt.




Nu har GPS:en hjälp oss till fem olika kyrkor. Ja, vi hade nog hittat dem ändå. Kyrkor ligger ju ganska ofta så att de syns. Men det var i alla fall ett sätt för oss att testa hur den där GPS:en fungerar. Den verkar faktiskt riktigt bra, bara man vet vad man talar om för den. Att man verkligen vet målet och vilken väg man vill ta dit.

Tyvärr så var det bara en av dagens kyrkor som var öppen. Men vi har i alla fall sett den hittills märkligaste kyrkan, Riseberga kyrka. Vi har sett den finaste kyrkogården hittills, det var också i Riseberga. Och vi har suttit i den vackraste minneslunden, Munkarp. Vi kände oss mycket nöjda efter detta och körde tillbaks hem igen.

Bosarps kyrka

Bosarps kyrka byggdes 1868, samtidigt som den gamla revs. Den är uppförd i nygotisk stil med tornet i väster, vitputsat långhus och saktistia i öster.











Porten var låst....




...så det var inte mer än detta vi fick se. Vi strosade runt en stund på kyrkogården innan vi körde vidare tilm Munkarp.

Billinge kyrka

Detta blev det tredje stoppet på dagens utflykt. Efter Färingtofta nådde vi fram till Billinge kyrka. Kyrkan ligger högt uppe på en kulle och via branta trappor genom kyrkogården står man så småningom framför tornet, och ingången, till den stora kyrkan i rött tegel.



Kyrkan byggdes 1865-1865 och arkitekt var Hugo Zettervall.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Långsidorna på kyrkan ser ut så här och det fick oss att tänka på Rya kyrka.

.

.

.

I denna inskription över kyrkan huvudingång står det: Byggd till Herrans ära år 1864 under konung Carl XV regeringsår.

.

.

.

.

Porten var tyvärr låst.

.

.

.

.

.

.

Innan vi fortsatte vår färd, så satte satte vi oss ner på en gräsplätt vid parkeringen och drack kaffe och åt medhavda mackor. Det smakade utmärkt. Sedan drog vi vidare till Bosarp.

Färingtofta kyrka

Färingtofta kyrka är troligtvis från 1200-talet men byggdes om helt och hållet i början på 1800-talet.



Tornet av gråsten blev klart 1797






Och så här ser den ut från en annan vinkel.







Den nya kyrkan invigdes 1828 och tillägnades kronprinsessan sedemera drottning Josephina, Oscar I:s gemål. Därför kallas kyrkan Josephinas kyrka.




Här är en dörr/ingång...












...och här är det som vi uppfattade som den riktiga porten. Men inte någon av dem var öppen.









Det var synd att kyrkan inte var öppen. Vi blev nämligen inte riktigt kloka på hur den var beskaffad. Vi förstod inte vilket som var ingången och kunde inte heller räkna ut var altaret var beläget. Ännu mer sugna på att besöka den igen, och få se den inuti, blev vi när vi läste att också den här kyrkan, precis som Riseberga kyrka, har altare och predikstol kombinerade med varandra.

Riseberga kyrka

I dag planerade vi en liten kyrkrunda med hjälp av vår senaste investering, en GPS till motorcykeln. Ofta är jag lite tveksam till alla dessa tekniska prylar som man inte verkar kunna klara sig utan. Men nu när vi har den, är jag spänd på vad den kan hjälpa oss med.

Vi tog fram kartan och blev sugna på en tur mot Ljungbyhed och Höör. De kyrkor vi bestämde oss för att titta på var Riseberga, Färingtofta, Billinge, Bosarp och Munkarp. På kartan letade vi upp de vägar vi ville köra på och så knappade vi in de här kyrkorna som delmål på vår tur.

Först ut var alltså Riseberga kyrka strax utanför Ljungbyhed. Som bakgrund till den här kyrkans historia kan det vara bra att känna till att cistercienserorden, i mitten av 1100-talet, byggde Herrevadskloster, som ligger inom Riseberga socken. Under medeltiden var det religiösa livet knutet till detta kloster. Riseberga kyrka anses vara en medeltida kyrka. Man tror att långhuset och det låga tornet är från medeltiden. Eventuellt kan det ha varit så att klosterkyrkan har varit församlingskyrka och Riseberga kyrka ett kapell. Kyrkan har byggts om vid flera tillfällen och fick sin nuvarande form 1820.

År 1707 höjdes kyrktornet till nuvarande höjd för att ge plats åt kyrkklockorna. De båda korsarmarna byggdes 1733 respektive 1788. 1819 förlängdes långhuset och då flyttades altaret från östra till västra delen av långhuset. När kyrkan invigdes 1820 tillägnades den Kronprins Oscar, sedemera Oscar I, och kallas Oscars kyrka.

Porten var öppen och den ledde oss in en kyrka som vi hittills inte sett maken till...

.

.

.

.

.

.

Kyrkan, som restaurerades inuti 1987, kändes ljus och rymlig. Men vi möttes av en kraftigt blå färg när vi lyfte blicken fram emot altaret.

.

.

Och där såg vi något som vi inte har sett förut. Ovanför altaret hängde prediksstolen. Detta altare med predikstol är ritat 1822, av en arkitekt vid namn Fredrik Blom.

Bakom predikstolen fanns en målning som föreställde ett draperi som var draget åt sidan. Nästan som framför en scen. Allt såg faktiskt mycket märkligt ut och gav oss accociationer till teater. Vi uppfattade också det hela som lite väl grällt.

Dopfunten

.

.

.

.
.

Vid en restaurering 1937 dekorerades tunnvalvet med dessa målningar av professor Einar Forseth.

Kyrkogården var otroligt vacker, men det syns inte så bra på den här bilden. Den kändes lite som en park med mycket träd och buskar. Den var både luftig och lummig och kändes väldigt stillsam och rofylld.

I ena änden av kyrkogården ligger ett kolumbarium (en gravurnekammare). Där finns en målning av Per Siegård. Hans målningar har vi ju träffat på några gånger redan.



Allt jag har berättat om den här kyrkan har jag läst i "Våra kyrkor" (1990) samt på Wikipedia.

Efter Riseberga kyrka körde vi vidare till Färingtofta.

Vankiva kyrka

På väg från Verum körde tillbaks till Bjärnum, sedan körde vi den vackra "Gamla Malavägen" till Vankiva. Här strax jämte vägen ligger Vankiva kyrka.

Enligt boken "Våra kyrkor" (1991) samt en liten skrift som utgiven av Norra Åkarps församling är Vankiva kyrka en 1100-talskyrka som troligen byggdes som försvarskyrka. Den har ett väldigt kompakt och kraftigt torn som troligtvis tillkom under senmedeltiden.

Kyrkan har varit illa däran i vid flera tillfällen. Vid försvenskningen 1658 förföll den. I början av 1700-talet utfördes de nödvändigaste restaureringsaretena, men sedan fick kyrkan återigen förfalla.

Vid en ombyggnad 1838 byggdes en korsarm i norr, och koret omändrades till sakristia.


Vi undrade vad det är för en port som syns på den här bilden och verkar leda under marken på något sätt. Men nu har vi läst på i den lilla skriften och fått veta att det är ingången till bårhuset.

Porten var låst.

. .

.

.

.

.

.

Ett antal sådana här trädformationer pryder kyrkogården.

.

.

.

.

.

.

.

.

Sedan var det dags att köra hem och vi tog den gamla vägen över Finja till Tyringe och sedan hem. Väl hemma serverade våra kära barn en god middag i form av lax. Underbart!

Verums kyrka

I dag gav vi oss ut för att testa vår senaste investering, en kommunikationsutrustning, så att vi kan prata med varandra när vi är ute och kör. Och en liten runda på kvällskvisten, det är alltid ganska behagligt. Vi styrde kosan direkt till Verum. Jag har aldrig tidigare kommit förbi den här kyrkan, trots att jag har kört genom Verum åtskilliga gånger. Det känns nästan som att den ligger lite avsides och inte alls sådär mitt i byn som vissa kyrkor gör.

I Nationalencyklopedin kan man läsa att Verums kyrka är en stenkyrka som är byggd i början på 1200-talet. 1807 byggdes en korsarm i norr och något senare en absidformad sakristia i öster.

1911-1913 gjordes en omfattande ombyggnad, efter Theodor Wåhlins ritningar. Då förlängdes kyrkan mot väster och försågs med torn.

.

....

.

Porten var låst, så det var inte mer än utsidan vi fick se.

.

Hur fungerade då kommunikationsutrustningen. Till att börja med kändes det lite invecklat med alla sladdar, som skulle kopplas ihop med enheter, öronproppar och ljudanordning. Men när vi väl fått allt att sitta ihop, och vi var ute på vägen, så kändes det riktigt bra! Man har kontakt med varandra, kan säga det man vill och prata lite grand. Man behöver inte spara sina små intryck tills man kommer hem och man slipper göra en massa konstiga tecken eller åtbörder för påkalla uppmärksamhet. Och man kan vara tyst också...

Tåstarps kyrka

Tåstarps kyrka ligger högt uppe på en brant kulle. Den är byggd i slutet på 1100-talet och början 1200-talet och är en av de äldsta av Hallandsåsens tolv kyrkobyggnader. Det hävdas att man redan under hedningatiden använt den här platsen till offer och gudstjänst. När kristendomen började få fäste i trakten, var det naturligt att grunda en kyrka på denna plats som man redan förknippade med gudsdyrkan. Man tror att kyrkan är byggd av munkar från Herrevadskloster och att de som en av grundstenarna utnyttjade den offersten som återfinns i kyrkans andra valvslut på norra sidan.

Gråstenstornet byggdes 1829 och ersatte den gamla klockstapeln.

Porten var öppen så vi fick se ytterligare en kyrka inuti i dag. Strålande!








Kyrksilvret finns till beskådan i ett säkerhetsskåp strax innanför ingången.

Altartavlan är från 1600-talet och består av tre motiv från Jesu lidandes historia.

.

.

.

.
Taket i koret täcks av ett vackert bemålat stjärnvalv.

Ursprungligen saknade kyrkan valv. Valven slogs antagligen under 1400-talet. Det var då den tekniken blev allmänt känd. De två främre valven har målade bårder längs valvribborna.

Kring urtappningshålet i ett avvalvens nederkant finns ett målat kvinnoansikte. Det såg nästan groteskt och lite malplacerat ut. Nästan som att någon hade klottrat lite.

.

Dopfunten är gjord av sandsten och bedöms vara i ålder med kyrkan, alltså från 1200-talet.

I dag har vi alltså besökt fyra intresanta och spännande kyrkor på Bjärehalvön. Men visst blev det i varmaste laget mot slutet.