Örkelljunga kyrka

Kyrkan i Örkelljunga ligger alldeles intill väg 24 mot Hässleholm. Den är från 1300-talet men det enda som återstår av denna medeltidskyrka är kor- och långhusväggarna. Efterhand som befolkningen ökade byggde man till kyrkan. Det gjordes såväl under 1600-talet som 1700-talet och 1800-talet och då fick kyrkan sin nuvarande korsform. Absiden revs 1817 men återuppfördes 1955. Ett fristående klockhus ersattes 1782 med det nuvarande tornet. Det norra tvärskeppet uppfördes 1804 och det södra tvärskeppet 1846.

Den här skylten som sitter ovanför porten berättar att tornet färdigställdes 1782.

Porten var låst vilket gjorde att vi inte fick se varken dopfunten i sandsten, altaruppsatsen från 1709 eller prediksstolen som sattes in i samband med att kyrkan restaurerades 1966 . Prediksstolen ritades av arkitekten för denna restaurering, Ingvar Eknor.

Av kyrkans klockor är den ena medeltida, den andra från 1954. Kyrkans allra äldsta klocka ligger, enligt en vida spridd sägen, på botten av den intilliggande Prästsjön och är upphovet till "Sägnen om Örkelljunga kyrkklocka". Den finns också avbildad på Örkelljunga kommuns vapen.

Källa: "Våra kyrkor" (1990) samt Länsstyrelsen / Skånes hembygdsförbund

Ja, då var vi färdiga med kyrkorna och nu återstod bara att handla lite mat med oss hem. Vi kunde inte motstå frestelsen att köpa lite nypotatis. Så det blev nypotatis, matjessill, gräddfil och nyskördad gräslök när vi kom hem. Det är kanske fusk att tjuvstarta med det såhär långt innan midsommar...?

Rya kyrka

Genom den fantastiskt vackra naturen, och en härligt slingrande väg, över Bassholma, Persköp och Sjunkamossa tog vi oss till Eket och Rya kyrka. Detta är betydligt nyare och en helt annan typ av kyrka än de vi hittills har sett. Uppgifterna om Rya kyrka har jag hittat i boken "Våra kyrkor" (1990).

Rya kyrka är en stilig och vacker tegelkyrka som ivigdes 1875.

Porten som ska leda oss in i kyrkan var till vår stora glädje öppen! Inuti är kyrkan ljus och luftig, samt lite stram och enkel till sin karaktär. Inredningen ser betydligt modernare ut än det vi har sett hittills.

Vid en restaurering 1949-50 erhöll kyrkan sitt nuvarande altare samt det här altarskåpet som är målat av konstnären Per Siegård.

Vid samma restaurering (1949-50) fick kyrkan också nya bänkar.

Dopfunten, som är i sandsten, är från slutet av 1100-talet. Den har tidigare stått i den gamla kyrkan i Rya (Rya kyrkoruin).

I kyrkan sitter det här meddelandet om auktion. 1875 var det nämligen offentlig auktion på den gamla kyrkan i Rya. Både tak och all inredning såldes ut och det som till slut återstod var väggarna. Men det berättar jag mer om när vi varit där och tittat.

Sedan fortsatte vi vår färd mot Hjälmsjö och sedan vidare till Örkelljunga. Vägen är fortfarande härligt kurvig och naturen otroligt vacker. Lövträd i skir grönska blandat med syrener och nästan utslagna kastanjer. Och bönderna har släppt ut sina kor/ungdjur på bete, vilket hjälper till att göra bilden av landsbygden komplett . Örkelljunga var det ja, där väntar nästa kyrka på oss.

Tåssjö kyrka

Nu är det väldigt längesedan vi var ute och körde. En envis förkylning kombinerad med dåligt väder har gjort att vi har valt bort motorcykeln. Men i dag var det äntligen dags. Himlen klarnade upp, solen tittade fram och termometern visade faktiskt över 10 grader. Vi gav oss iväg mot Örkelljunga och Ängelholm. Men strax innan Munka Ljungby går det en väldigt vacker väg mot Rössjöholm som vi körde in på. På den vägen sitter det numera skyltar som varnar för vildsivin. Ja, det gäller verkligenatt ta det försiktigt. Snart var vi framme vi dagens första kyrka, Tåssjö kyrka, som ligger väldigt vackert på en liten kulle alldeles intill sjöarna Västersjön och Rössjön.

Kyrkan, som är av sten, byggdes troligen på 1200-talet, och här finns medeltida murdelar som antagligen har ingått i den allra äldsta kyrkan. Kyrkport och vapenhus var ursprungligen på södra sidan, men flyttades senare till västra gaveln. År 1741 byggdes kyrkan till mot väster, då tillkom troligen takryttaren också. Under mitten av 1860-talet byggdes kyrkan ut mot öster och de båda korsarmarna och koret kom också till då. Både 1955 och 2002 gjordes omfattande restaureringar och renoveringar inuti kyrkan. Men vissa gamla saker har bevarats t.ex en altarskåpsrelief från 1500-talet samt dopfunten från 1200-talet.

Källa: Nationalencyklopedin samt http://www.svenskakyrkan.se/munka-ljungby/kyrkor.htm

Allt det fina inuti kyrkan fick vi inte möjlighet att se idag eftersom...

...porten till kyrkan tyvärr inte var öppen idag.

När vi var färdiga med Tåssjö Kyrka körde vi tillbaka samma väg en bit. Men istället för att köra mot Örkelljunga körde vi rakt över mot Bassholma. Här följde vi en fantastiskt fin och slingrig väg, här och var kantad med underbart doftande syrenhäckar. Efter Bassholma kom vi till Persköp, sedan till Sjunkamossen och därefter till Eket som var vårt nästa mål. Här ligger nämligen Rya kyrka.

Historisk översikt

Det börjar kännas viktigt att kunna sätta in kyrkorna i ett historiskt sammanhang. Därför kommer här en historisk översikt över kyrkans utveckling. Jag har haft stor hjälp av en fantastiskt intressant bok som heter "Svenska kyrkor. En historisk reseguide" (2008). Jag kan verkligen rekommendera denna bok för alla som är intresserade av våra kyrkor och hur de har växt fram. Boken består av en historisk genomgång (som jag har haft god hjälp av här) samt en presentation av 200 intressanta kyrkor i Sverige där alla landskap finns representerade.

Historik översikt

Jag vill börja med att orientera mig i århundradena:

1000-1350; äldre medeltid

1350-1500; yngre medeltid

1500-talet; reformationen



Medeltid

På 1000-talet lämnade människorna här i Norden asatron och bekände sig istället till kristendomen och det var då man började bygga kyrkor. I slutet på 1000-talet fanns det 300 kyrkor i Skåne. De första kyrkorna var små kapell i trä, i form av stavkyrkor. Men på 1200-talet blev det vanligare med knuttimrade kyrkor. Vid 1200-talets slut övergick man mer och mer till murade stenkyrkor. Kyrkorna bestod oftast av ett långhus med ett smalare kor. En del kyrkor fick, istället för en rak korvägg, en rundad utbyggnad i öster, en så kallad absid. Några få kyrkor hade en cirkelrund form. I mitten av 1200-talet nådde spetsbågestilen, gotiken, Norden. Samtidigt ändrades kyrkans utformning så att det avskilda koret försvann och kor och långhus rymdes i samma rektangel. Det kallas för salskyrka.

I mitten på 1300-talet härjade digerdöden. Hela byar blev öde och all byggnadsverksamhet upphörde. Först en bit in på 1400-talet kom byggandet igång igen, men inte alls i samma omfattning som under äldre medeltiden. Nu blev det istället vanligare att man byggde om eller byggde till de kyrkor man hade. Man kunde t.ex. bygga till ett torn, en sakristia eller ett vapenhus. Under 1400-talet blev det väldigt vanligt med valv i kyrkorna.

Under medeltiden låg koret alltid i öster, det väderstreck som representerade uppståndelsen. Eftersom man tillhörde den katolska kyrkan hölls mässan på latin och man använde rökelse. Altaret var den viktigaste platsen i kyrkan. I kyrkor med smalare kor markerades gränsen mellan kor och långhus av en triumfbåge. Där hängde ofta ett krucifix. Det fanns ofta olika helgonaltare i kyrkan. Varje kyrka skulle ha en dopfunt och den var ofta av sten. Någon prediksstol fanns inte, utan prästen predikade från sin plats framför altaret. Det var vanligt att både träkyrkor och stenkyrkor smyckades med målningar på väggar, i tak och i valv.

Reformationen 1500-1700

I Tyskland trädde en man vid namn Luther fram. 1517 kom han med sina teser mot den katolska kyrkan. Han fick ganska snart gehör för sina tankar både i Danmark och i Sverige. Efter ett beslut av kungen, 1536, övergick Danmark till Luthers lära. I Sverige dröje det till 1593, innan hela landet hade övergått till den evangelisk-lutherska läran. Men nu började en svår tid med ekonomisk katastrof för kyrkorna, eftersom Gustav Vasa konfiskerade kyrkans egendomar och dyrbarheter för att finansiera försvaret. Därför dröjde det länge innan man hade ekonomiska möjligheter att bygga nya kyrkor. Under 1500-talet byggdes det bara en enda kyrka i danska Skåne och det var i Genarp. Och en bit in på 1600-talet byggdes Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Istället byggde man om och byggde till de medeltida kyrkor man hade och inredde dem så att de skulle passa den nya gudstjänstordnignen.

1658 blev Skåne svenskt och under 1600-talet blev Sverige en stormakt. De kyrkor som byggdes under 1600-talet och 1700-talets början tillhör barocken. Fortfarande var det långhuskyrkor och korskyrkor, men både nybyggda kyrkor och ombyggda kyrkor fick rymliga kor.

I den luthersk-evangeliska kyrkan fick predikan en viktigare roll än tidigare. Därför behövde man nu prediksstolar i kyrkorna. Helst skulle den vara upphöjd så att kyrkobesökarna skulle kunna se och höra predikanten ordentligt. För akustikens skull, skulle prediksstolen också gärna ha tak. Mot slutet av 1600-talet hade de flesta kyrkor en prediksstol. Under denna tid utrustades kyrkorna också med ordentliga bänkar och sittplatser för åhörarna. Firandet av nattvarden ändrades så att hela församlingen, och inte bara prästerna, fick ta del av den. Orglar blev nu ett nytt inslag i kyrkorummet. Tack vare att det gavs ut nya psalmböcker och att läskunnigheten hade ökat kunde församlingen nu delta mer i sången. Fönstren gjordes större för att ge bättre ljus åt läsningen. Om väggarna hade kalkmålningar som förstördes när man vidgade fönstren, så kalkade man över dem för att få en enhetlig yta. Målningar på väggar och i tak eller valv var inte lika vanligt nu som under medeltiden. Vid mitten av 1600-talet blev det modernt med stora altaruppsatser, men man behöll gärna de altarskåp man haft sedan tidigare.

1700-1800- talen

Vid 1700-talets början härjade krig och farsoter och många människor dog. Men när befolkningen så småningom började öka igen så ökade också behovet av nya och större kyrkor. Från denna tid härstammar den klassiska vita långkyrkan med torn. Nu startade också en kampanj för att förbättra kvaliteten i det offentliga byggandet, det gällde även kyrkor. Man ville få en större enhetlighet och ökad kvalitet både när det gällde estetik och teknik. Därför infördes 1759 nya regler som innebar att varje nytt kyrkobygge och kyrkoinredning skulle godkännas av överintendeten. Carl Hårleman var den första överintendenten och under hans tid utvecklades smaken från rokoko till strängare klassicism. Långhusmodellen med torn i väster var den vanligaste, men även korskyrkor och andra former förekom. Nybyggandet dominerade, men i många socknar valde man att bygga om sina kyrkor istället. En ombyggnad kunde innebära att man byggde en läktare för få fler platser. Om inte det räckte byggde man till antingen i öster eller i väster. I Skåne blev det vanligt att man byggde till en eller två korsarmar.

Det nyklassicistiska kyrkorummet var en predikosal. Förkunnelsen och lärandet var det viktigaste. Det klara ljuset fick flöda in genom stora fönster. Detta var helt i upplysningstidens anda. Kyrkorummets väggar och valv var ljusa. Det ansågs nu som "anskrämligt och distraherande" att dekorera väggar och valv med bilder ur Bibeln. Altaruppsats, prediksstol och orgel blev kyrkorummets enda prydnad. Det nakna korset var en omtyckt altarprydnad, men även altartavlor förekom under denna tid.

Tiden efter 1850

Under denna tid provade man många olika historiska stilar, från romansk och gotisk till renässans och barock. Mot slutet av 1800-talet var nygotiken den främsta förebilden. Men runt sekelsskiftet 1900 lämnade de flesta arkitekter nygotiken och sökte sig istället till nationalromantik och jugend. Från 1920-talet och framåt blev arkitekturen mer lågmäld och folklig och i efterkrigtidens kyrkor blev det viktigt att skapa större närhet mellan gudstjänstdeltagarna och prästen.

Ombyggnad och restaurering

Alla kyrkor måste underhållas och de flesta har hunnit genomgå omfattande renoveringar och restaureringar. "Ibland kan det var svårt att skilja mellan gammalt och nytt, original och rekonstruktion." Ju äldre kyrkan är desto fler förändringar och omvandlingar har den genomgått. "Lager på lager vittnar om kyrkans långa historia och om hur människor i skilda tider har velat gestalta sitt kyrkorum. Ibland har de senare lagren suddat ut de tidigare, ibland står de sida vid sida", skriver Ingrid Sjöström på s. 23 i Svenska kyrkor.

Hur har det sett ut i Skåne?

Från 900-talet till 1658 var Skåne danskt. Den vanligaste skånska kyrkan är vitputsad och försedd med torn och trappgavlar. Men nästan lika vanlig är den nygotiska kyrkan i rött tegel med hög spira. De flesta av skånes över 400 bevarade kyrkor byggdes under medeltiden eller under 1800-talet.

Redan i slutet av 1000-talet fanns det över 300 kyrkor i Skåne och de flesta var träkyrkor. Träkyrkorna ersattes så småningom av stenkyrkor eller tegelkyrkor. Nordens första stenkyrka byggdes i Dalby på 1060-talet. När det gäller stenkyrkorna var först den romanska stilen vanligast, men i slutet på 1200-talet blev den gotiska stilen vanligare.

Efter reformationen,1527-1536, revs många kyrkor och deras egendomar konfiskerades av kronan. Under den tiden, samt under 1600-talet när Danmark låg i krig med Sverige, byggdes i princip inga kyrkor i Skåne. Undantag är Genarps kyrka, som byggdes på 1500-talet och Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad som byggdes i början på 1600-talet.

Skåne blev svenskt 1658. Från mitten på 1700-talet och framåt fick man åter råd att satsa på kyrkorna. Domkyrkoarkitekten Brunius var tongivande under 1800-talets början. Han propagerade för att tillbyggnader och ombyggnader skulle göras i medeltidsstil. Nyklassicismen fick inget större genomslag i skånska kyrkor. Ett undantag är Öveds kyrka. Däremot fick nygotiken stort genomslag i Skåne, där den kallas för Eslövsgotik. Men under denna tid förekom också många olika experiment och blandformer. Stort inflytande under senare delen av 1800-talet hade Helgo Zettervall. Efter 1900 har det inte byggts många nya kyrkor i Skåne.

Källa:

Bonnier, Hägg, Sjöström; Svenska kyrkor. En historisk reseguide. (2008)

Osby 2009-05-01

Det här är Osby kyrka. Wikipedia berättar att detta är en stenkyrka som byggdes i slutet på 1100-talet eller början av 1200-talet. På 1700-talet byggdes den till och 1834 ersattes det gamla långhuset med det nuvarande kvadratiska tornet. 1938 resturerades kyrkan och då återställdes koret i sitt medeltida skick.















Porten på Osby kyrka.











En gravsten med lite ovanlig dekoration.









Längs väggarna runt hela Osby kyrka har man ställt upp gamla gravstenar. Det är fascinerande att gå runt och läsa på dem. Det är långa fina minnesord och en sorts levnadsbeskrivningar av de döda .

På denna sten står att läsa:

"Här under vilar rusthållaren Matts Nilson född 2 nov 1748 död 26 jan 1813. Ärlig stilla arbetsam och gudfruktig har han försäkrat sig ett minne aktivt och älskat inom sin krets. Enkla husliga dygder utmärkte hans hela levnad. Samvetslugn christeligt hopp och förströstan försötmade dess slut. Lycklig i sitt äktenskap med en värdig maka Pernilla... Hade blott en son hvilken förvarade sine föräldrars dygder i tacksamhet och vördnad hugkomst åt dem ägnat denna minnessten"














Klicka på bilderna så att de blir större, då går det ganska bra att tyda texterna.

På den här stenen kan man läsa detta:

"Studeranden Nils Pehrson (...) född i Genastorp d 14 febr 1797 död 30 maj 1816. I honom rann en livets blomma opp. För rar på vansklighetens jord att trivas. Kort var då ... fägringslopp. Men rikt på all den tjusningsglans och hopp som någongång som lån åt verlden givas. När ynglingar vid denna grav ni stån. All flärd och dårskap från ert hjerta vike. Och männer fäder! Ni som mer förstån. Begråten här en yngling man en son som sällan ha på jorden haft sin like."

Ja, här gick vi ganska länge och läste och begrundade de olika levnadsödena. Sedan bar det hem igen, genom Verum, Vittsjö. Men inga fler kyrkor idag. Grillen väntade på oss.

Hästveda 2009-05-01

Hästveda kyrka, en otroligt vacker kyrka, både utanpå och inuti. Här var öppet idag så vi kunde gå in och titta. Den här kyrkan har blivit utsedd till den näst vackraste kyrkan i Sverige i en tävling i veckotidningen "Året Runt". Det är lätt att förstå. Även kyrkogården var vacker och rofylld. Där gick vi länge och strosade.

Hästveda kyrka byggdes på medeltiden, vid 1100-talets slut. På 1800-talet gjordes en större ombyggnad och tornet fick då sin nuvarande form med trappgavlar.

Kyrkporten i Hästveda kyrka.

På 1500-talet gjorde man valv inuti kyrkan och lät dekorera den enligt den tidens sed. Det var den s.k. Everlövsmästaren som har gjort målningarna och det är olika berättelser ut Bibeln som är avbildade på målningarna.

Altaruppsats från 1774, skapad av Johan Ullberg från Finja. Den står numera vid utrymmet vid norra tornväggen.

Dopfunten är från tiden när kyrkan byggdes.

Bra information om Hästveda kyrka fick vi i det lilla häftet "Hästveda kyra. En vandring genom tid och rum".

När vi lämnade Hästveda var vår tanke att vi skulle ta oss till Broby. Men vi missade en avfart och tog oss istället genom Östanå och Kattarp och vidare till Osby.

Farstorp 2009-05-01

Då har vår spännande resa till Skånes kyrkor börjat. I dag gav vi oss iväg till vår första mål. Färden gick genom ett fantastisk landskap. Grönt och vackert! Det mesta har slagit ut och står i skir grönska. Ljusa björkar, nyss utslagna bokar, blommande körsbärsträd och magnolia som också håller på att slå ut, kantade vår väg. Det är något visst med att färdas på motorcykel genom landskapet. Man kopplar av fullständigt, rensar hjärnan, insuper naturens dofter och bara njuter av att befinna sig mitt i naturen.

I dag är det många som har varit ute i sina trädgårdar. Det ser så trevligt ut med flitiga människor som fixar och räfsar, planterar och gör iordning. Men det var inte det vi hade lust med just idag. Emellanåt möter vi cyklande och joggande entusiaster och då känner jag mig lite lat som bara sitter här bakom Mats och har det bra. Men jag trivs med det.

Dagens första stopp var Farstorps kyrka, som byggdes i slutet på 1100-talet. Tyvärr var kyrkan inte öppen idag, men utsidan studerade vi noggrant. Dessutom promenerade vi omkring på kyrkogården en stund.

Jag bestämde TEMA kyrkor och Mats bestämde då ett tema i temat; kyrkportar.

Så här ser porten till Farstorps kyrka ut.

Vid grinden möttes vi av en vacker skylt med den här tänkvärda texten. Texten stöter man ju ofta på, men här sitter den så fint på grindstolpen.

Genom vackra bokskogar fortsatte vi sedan till Hästveda.